Vinternöjen

Vad skulle man göra utan varmt te och en sprakande brasa på vintern?

Men vintern har en förmåga att förstärka den där känslan av ensamhet. Stig Johansson har sagt en massa kloka saker om just ensamhet och jag tänkte citera några:

Det finns vägar så smala att man måste gå dem ensam.

Och när man går där helt allena är det som om:

Det känns som om man var av en annan ras.

Jag begrundar människornas öde. Är det såhär det ska vara? Har det alltid varit det och om inte NÄR blev det såhär? Kan man hitta svaret om man sitter tillräckligt länge och tittar in i brasan?