Resor

Under hösten hade jag en egendomlig upplevelse. I mina drömmar har jag alltid velat hela och hjälpa min omgivning och när jag därför i den verkliga världen fick ohälsa tätt inpå mig så var det inte svårt att veta vad jag ville göra.

Jag har länge velat utforska shamanismen och företa resor till en värld strax intill vår egen för att åstadkomma förändring i denna. Men det kanske inte är en alldeles ofarlig sysselsättning för den ovana. Å andra sidan så ska det ju till en första gång för alla...

När jag därför sista helgen i september stod inför en allvarlig sjukdom struntade jag i farhågor och rädsla och gjorde det jag aldrig förut gjort. Jag bad min vän korpen om hjälp och tillsammans flög vi genom den täta skogen som står mellan världarna. Tillsammans stod vi inför underjordens härskarinna och jag såg med bävan på henne.

I sanningens namn har jag inga belägg för att det var en hon eller ens något av mänsklig art, för den synbild jag fick var bara avlägset lik mänsklighet. Korpen tog ett steg bakåt och lät mig framföra mitt ärende och i tårar bönade jag och bad för en annans liv. Jag vet inte hur "man gör" sådant och har ingen aning om det var rätt eller fel, men jag öppnade mitt hjärta och lät all den kärlek det rymmer vägleda mig i en vädjan om hjälp.

Och underjordens härskarinna var nådig, men visade mig att jag själv hade kraften och själv fick göra jobbet. Så korpen och jag flög åter genom skogen och ända hem till den sjuke. Han satt med ryggen till vid sin dator och ljuset från skärmen föll över hans ansikte - det var ganska dunkelt i rummet i övrigt. Han märkte oss inte - det tror jag inte i alla fall. Jag lät åter mitt hjärta leda mig och vägleda den innerliga önskan om bättring det rymde och jag kände kraften stråla ut tills jag var helt tömd och urholkad och lämnad ensam kvar med en smärta över bröstet.

Jag förlorade honom i alla fall, den där mannen, fast av andra skäl. Men han var orsaken till att jag vågade ta ett steg vidare i min utveckling. Den kärlek vi ger är aldrig bortkastad och kan inte göra oss svagare. Tvärtom - när den kärlek som går genom världen flödar genom oss stärker den oss och lämnar oss som bättre människor.