Höstligt svårmod

Nej, egentligen lider jag inte av svårmod på grund av höst och vintermörker. Egentligen drivs jag fram av en stor optimism.

Begrunda bildens diagram och tänk efter vad det egentligen säger. Det säger inte enbart att dagen blivit åtskilligt kortare och att det blir mörkare vecka för vecka och att solen knappt stiger en tvärhand över horisonten. Det säger något mycket viktigare än så.

Det säger att allt detta är förutsägbart och precis som det ska vara och eftersom det hänt förr ska det hända igen. Och inte bara kommer mörkret att komma tillbaka, utan även ljuset. Allt är cykliskt och allt hänger ihop. Mörker och ljus, natt och dag, förtvivlan och lycka – de är bara olika sidor av samma mynt. Så varför sörja?