Vi som varit utbrända verkar aldrig bli helt friska och funktionsdugliga. Vi lär oss leva med vår läggning och undvika de situationer vi inte klarar av, men vi blir aldrig fria. Vi lever som nyktra alkoholister. Vad kan man kalla det? Eldskyddade brända... Obrända utbrända... Förbrända överlevare...
Det finns ett liv i askan efter förödelsen av en utmattningsdepression, men det finns inget sätt att göra det skedda ogjort. Brännskadorna finns kvar och märkena syns. Jag skäms inte för mina ärr, men jag kan aldrig komma ifrån dem.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar