Börjar bli dags att sammanfatta det år som gått. När man ser tillbaka på det såhär i backspegeln så har det ju tveklöst varit det mest händelserika sedan 1993. På ont och gott...
Drabbad av/välsignad med en halvårslång period av "flow" från februari och framåt satte fart på hjulen och att jag slutligen helt och fullt kommit ut garderoben efter skilsmässa och utbrändhet och allt som varit blev tydligt. Vi gör val varje dag, men en del av dem kan man aldrig göra ogjorda och de val jag gjort detta år VILL jag inte ha ogjorda.
Två gånger förälskad och två gånger förlorad... Man lär sig - gjorde man inte det skulle ju livet vara meningslöst. Visst saknar jag dem - båda två - men det som skett har lämnat något positivt efter sig och jag är inte bara en bättre människa nu, utan också en starkare. Jag har gått stigar jag aldrig skulle gått om jag inte fattat alla de val som detta år drivit framåt. Det blev långa konstiga perioder av sorg mitt i alltihop och det gjorde att jag missade maj månad nästan helt och stora delar av hösten. Sommaren blev konstig den med, men all den erfarenhet jag samlat lägger jag i en påse för framtida bruk.
Detta år har jag blivit bekant med så många människor som jag inte blivit under hela mitt liv tills nu. Jag tror nästan jag blivit social och det har jag heller aldrig varit förr. Dessutom har min kropp slutligen bestämt att det är dags att börja en ny fas. Jag läste en bok där det stod att anledningen till att just mänskliga honor kom i klimakteriet var att de vid den åldern samlat så mycket oskattbart vetande, att de blivit så värdefulla för sitt nätverk att det blev för slösaktigt att riskera dem och utsätta dem för barnafödandets risker. Föda barn kan vilken grön unghona som helst, men leda och lotsa genom prövningar kan bara en äldre kvinna.
Jag har alltså blivit värdefull! Det har jag aldrig varit förr. Dessutom har jag fyllt femtio och alltså officiellt blivit kärring. Nu behöver jag inte förställa mig mer, utan kan vara precis den jag är utan att ställa mig in eller behaga. Som om jag någonsin gjort det...
Drabbad av/välsignad med en halvårslång period av "flow" från februari och framåt satte fart på hjulen och att jag slutligen helt och fullt kommit ut garderoben efter skilsmässa och utbrändhet och allt som varit blev tydligt. Vi gör val varje dag, men en del av dem kan man aldrig göra ogjorda och de val jag gjort detta år VILL jag inte ha ogjorda.
Två gånger förälskad och två gånger förlorad... Man lär sig - gjorde man inte det skulle ju livet vara meningslöst. Visst saknar jag dem - båda två - men det som skett har lämnat något positivt efter sig och jag är inte bara en bättre människa nu, utan också en starkare. Jag har gått stigar jag aldrig skulle gått om jag inte fattat alla de val som detta år drivit framåt. Det blev långa konstiga perioder av sorg mitt i alltihop och det gjorde att jag missade maj månad nästan helt och stora delar av hösten. Sommaren blev konstig den med, men all den erfarenhet jag samlat lägger jag i en påse för framtida bruk.
Detta år har jag blivit bekant med så många människor som jag inte blivit under hela mitt liv tills nu. Jag tror nästan jag blivit social och det har jag heller aldrig varit förr. Dessutom har min kropp slutligen bestämt att det är dags att börja en ny fas. Jag läste en bok där det stod att anledningen till att just mänskliga honor kom i klimakteriet var att de vid den åldern samlat så mycket oskattbart vetande, att de blivit så värdefulla för sitt nätverk att det blev för slösaktigt att riskera dem och utsätta dem för barnafödandets risker. Föda barn kan vilken grön unghona som helst, men leda och lotsa genom prövningar kan bara en äldre kvinna.
Jag har alltså blivit värdefull! Det har jag aldrig varit förr. Dessutom har jag fyllt femtio och alltså officiellt blivit kärring. Nu behöver jag inte förställa mig mer, utan kan vara precis den jag är utan att ställa mig in eller behaga. Som om jag någonsin gjort det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar