Två personer i mitt liv har varit viktigare än andra och efterlämnat tomrum som inte kan fyllas.
Den ena är min far och den andra min älskade Edda. Dem har jag älskat av samma skäl och lite på samma vis - de stod båda för trygghet i mitt liv och på dem litade jag fullkomligt. Vi hade en gemenskap på ett plan som inte behövde några ord. Jag har förlorat dem båda två.
Jag inser att det hamnat en person till i samma lilla grupp - och av samma skäl. En till har jag älskat bortom ord och litat på utan skuggan av ett tvivel. En till som gav mig trygghet. Han fattas mig också...
Den ena är min far och den andra min älskade Edda. Dem har jag älskat av samma skäl och lite på samma vis - de stod båda för trygghet i mitt liv och på dem litade jag fullkomligt. Vi hade en gemenskap på ett plan som inte behövde några ord. Jag har förlorat dem båda två.
Jag inser att det hamnat en person till i samma lilla grupp - och av samma skäl. En till har jag älskat bortom ord och litat på utan skuggan av ett tvivel. En till som gav mig trygghet. Han fattas mig också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar