Jag ska inte gnälla...

Men jag tycker det är trist att just som jag inser att en person är den jag letat efter i hela mitt liv - just som jag hittat hem - så är han borta.

Hur ska man komma tillbaka efter det? När jag vet vad jag vill ha, så är ju allt annat bara ett substitut. Eller lurar jag mig själv? Mitt känsloliv börjar känna sig ganska luggslitet och banalt nu i alla fall. Jag som alltid längtat efter de stora, pampiga ackorden...

Jag ska inte gnälla, men det är inte utan att jag börjar ledsna på alltihop...