Nytänk

Jag har kommit på ett billigt alternativ till att köpa nya möbler eller bygga om huset. Man möblerar om.

Och det har jag gjort idag. Radikal ommöblering där tv-rum bytt plats och det gamla tv-rummet blev datarum och vapenhörna. Tv-plats blev det i det rum där vi har öppna spisen, så man kan mysa med två saker samtidigt. I sovrummet kom det in en skön fåtölj att mysa i.

Nu är det bara en massa grejer som blivit över som ska kastas eller sättas i förvaring och så borde ju hela filmbiblioteket flytta till TVn. Ja, det finns en del kvar att göra, men det är ju höstlov på gång... Just nu är jag i alla fall mör i hela kroppen och orkar inte flytta en pryl till. Så det tänker jag inte göra!

Kulturell

Idag har jag vart kulturell och besökt denna utställning

http://www.arbetetsmuseum.se/Default.aspx?&a=442566&c=4329&b=1

Bitvis ganska frånstötande bilder som skildrade en verklighet som var. Eller rättare som skildrade många olika verkligheter som fanns samtidigt på olika platser. En del söta och andra obehagliga. Tillsammans skildrade de ett sjuttiotal som jag själv upplevde som tonåring. Inte visste jag allt detta då...

En helt underbar film...

Christian le lion - Buzz

Motsatser

Det ligger nog något i att kärlek och hat är grannar... När man har tyckt väldigt mycket om någon och sedan upptäcker att det inte var den person man trodde, då är det en hel del fula känslor som dyker upp.

Och på något vis är det skönt... Visst är det fult av mig att tycka det, men det renar en smula i ens inre att sitta och hata. Sedan kan man lämna allt bakom sig och gå vidare. Tåget kan få rulla ut från stationen igen. Jag är fri!

Free at last

"Free at last!  Free at last!  Thank God Almighty, we are free at
last!"

Tecken från stjärnorna

Jag mår mycket bättre. Vågar inte tro det ska bli bestående, men jag hoppas det. Grävt ut stora stycken av det som gör ont och det känns lättare nu. Dagens horoskop fick mig att le - jag hoppas det stämmer.

Några alfahanar försvinner också ut i kulisserna, vilket ger dig ökade möjligheter att verkligen ta tag i saker och ting och sätta i verket välbehövliga reformer.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag är på spåret igen. Orkar inte med att må dåligt längre...

I natt jag drömde

Jag drömde om dig inatt... Jag vet att jag klandrade dig och sa till dig hur fel det är att du och jag inte är tillsammans.

Och du vände dig till mig och sa: "Det är bara ett taktiskt drag just nu - jag kommer tillbaka!"

Sedan kastades jag upp ur drömmen och sömnen och vaknade med ett ryck så att jag skulle komma ihåg min dröm även när jag var vaken. Ingenting i det här gjorde väl min situation enklare just nu.

Ska man tro på sina drömmar? Ska man tro på de budskap man får den vägen eller är det bara så att drömmen belyser oss själva och det vi vill och inte vill.

Jag drömmer ytterst sällan positiva drömmar. Jag drömmer mardrömmar där alla är konstiga och underliga och jag inte förstår varför de gör som de gör. De vänder sig bort, de är likgiltiga - de stöter bort mig. Det kan jag förstå, för det är vad jag är mest rädd för av allt - jag ser det värsta som kan hända i drömmen.

Men det har aldrig hänt mig att en dröm totalvänt åt det positiva hållet förr, som den gjorde i natt. Inte blir det enklare för att jag i en av de fåniga spådomarna på fejjan fick följande meddelande:

Du har mediala förmågor och det kommer att bli extra tydligt inom några få dagar. Var uppmärksam och var beredd på att motta ett viktigt meddelande.

Själens obotliga ensamhet

Jag har alltid varit en ensamvarg och jag gillar det. Det är inte alltid en sorg att vara ensam. Men av och till så är det det. Då gör det ont. Man saknar. Såklart.

Anne-Cath Vestly (1920-)

Sorgearbete

Har du tänkt på att när man sörjer så är det som om alla de sorger man haft tidigare också hoppar upp och blommar ut?

Så just nu sörjer jag alla er som jag älskat och förlorat. Förlåt verbformen - jag ÄLSKAR er ännu och inget kan någonsin ändra den saken. Om det finns en himmel så är det en plats där jag får vara tillsammans med er igen...

Rim

Vad synd det är att hjärta ska rimma på smärta...

Eller synd att det fungerar så. Jag vill inte må såhär - jag vill vara glad. Jag vill sluta vara en följetong och bli ett unikum. Jag skulle vilja hitta ett nytt ord som kan rimma på hjärta...

I wish I were blind...

We struggle here but all our love’s in vain
Oh these eyes that once filled me with your beauty
Now fill me with pain
And the light that once entered here
Is banished from me
And this darkness is all baby that my heart sees

Bruce Springsteen

Fattas

Två personer i mitt liv har varit viktigare än andra och efterlämnat tomrum som inte kan fyllas.

Den ena är min far och den andra min älskade Edda. Dem har jag älskat av samma skäl och lite på samma vis - de stod båda för trygghet i mitt liv och på dem litade jag fullkomligt. Vi hade en gemenskap på ett plan som inte behövde några ord. Jag har förlorat dem båda två.

Jag inser att det hamnat en person till i samma lilla grupp - och av samma skäl. En till har jag älskat bortom ord och litat på utan skuggan av ett tvivel. En till som gav mig trygghet. Han fattas mig också...

Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.

Pär Lagerkvist

For that I love you

For coming to my room when you know I'm alone
For finding me a highway, for driving me home
And you got to know for that I serve you

For pulling me away when I'm starting to fall
For revving me up when I'm starting to stall
And you got to know for that I want you

For taking and for giving and for playing the game
For praying for my future in the days that remain
Oh Lord, for that I hold you

Ah, but most of all - for crying out loud
for that I love you

Meatloaf

Fy sjutton vad jag mår dåligt...

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans.
Någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly. 


Någonstans, någonstans, har alla tågen gått och alla klockor stannat.
Någonstans inom oss är vi alltid här och nu. 


Är vi alltid du, intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.

Erik Lindegren

Trasig

Nej, jag inte någon ängel, men jag är trasig...

Kaleidoskop

Jag går i bitar - allting faller isär. Tusen små stycken och skärvor av mitt liv yr runt i luften. Hur sjutton ska jag klara ut det här? Vem kan hjälpa när jag inte ens kan hjälpa mig själv...

Färgerna är tillbaka

Igår satt jag i bilen och väntade på min son och bara glodde ut genom fönstret. Plötsligt jag satt där kom solen fram och jag såg med ens alla färger. I förgrunden ett solbelyst äppelträd och bakom ett skuggigt äppelträd, en silvergran och en röd tegel vägg.

Färgerna var där nog tidigare också, men jag såg dem inte. Det var inte de som ändrades utan min ögon. Jag tycker mycket bättre om min värld när färgerna syns...

Jag ska inte gnälla...

Men jag tycker det är trist att just som jag inser att en person är den jag letat efter i hela mitt liv - just som jag hittat hem - så är han borta.

Hur ska man komma tillbaka efter det? När jag vet vad jag vill ha, så är ju allt annat bara ett substitut. Eller lurar jag mig själv? Mitt känsloliv börjar känna sig ganska luggslitet och banalt nu i alla fall. Jag som alltid längtat efter de stora, pampiga ackorden...

Jag ska inte gnälla, men det är inte utan att jag börjar ledsna på alltihop...

Varför måste det göra ont?

Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag trodde det skulle kurera mig och få mig att känna mig stor och stark och självständig - oavhängig... Jag trodde det skulle få mig att känna att jag klarade mig bra utan dig...

Tyvärr hade det helt motsatt effekt. Det enda jag känner just nu är hur mycket jag saknar dig och att ingen annan någonsin kommer att kunna få mig att känna som du kan. Varför kan inte livet få vara lätt någon gång? Varför måste det göra ont hela tiden...

Kommunikation

Visst är det en bra sak! Att prata med varandra är att föredra framför att tiga ihjäl varandra. Det tycker jag...

Hur kan man tycka att det är okey att göra slut i ett mail när man inte tycker mailen duger för att kommunicera annars? Jag är väl bara en dum kärring som inget begriper förstås. Nåja, det gjorde mig i alla fall hälsosamt arg och jag är hellre som Lilla My att jag spottar ut känslorna med ett fräs än att jag går och jäser dem länge och kvävs.

Fräser man ut dem så är de borta och man kan glömma och gå vidare. Det är bra för alla...

Unexpected acts of kindness

Undrar om jag gått och blivit social på gamla dagar... Har alltid varit enstöring - kärringen på berget som ingen vågade gå nära. Lite av rädsla och lite för att jag alltid haft svårt att fungera med andra människor. Därav alla hundar och katter - med dem fungerar jag.

Men på sistone har det släppt och jag har fått ett slags nätverk av människor runt omkring mig som jag bryr mig om. Jag är inte ensam i natten längre. Idag kände jag det väldigt starkt. Idag har folk visat att de brytt sig - "unexpected acts of kindness".

Kärringen på berget är djupt tacksam...

Punkter

Så var en punkt satt igen då. Till slut blir mitt liv en promenad över en prickad linje... Jag mår inget vidare.