Det här är det hundrade inlägget i min blogg. Annars är det inget alls som skiljer denna notis från alla de andra. Samma jag och samma värld jag skriver om...
Jag satt just och läste igenom mina gamla inlägg och funderade på detta senaste halvår, som varit oerhört rikt och omvälvande i mitt liv. Jag tror att mitt tuffande ånglok på allvar pustat ut från stationen nu och med full kraft rusar mot framtiden. Det är bra för "the future after all is where we will spend the rest of our lives"
Men i dramaturgins och kompositionens namn ser jag att jag har en tråd jag måste knyta ihop. En tråd som spunnit med här sedan i maj. En tråd som slutade med samma fråga - skulle jag ta honom tillbaka... När jag frågar mitt hjärta kan jag inte se annat än att det var en av de möjligheter som lämnades kvar på stationen där tåget stod en stund. Jag har lämnat den nu och rör mig igen.
Nej, jag skulle inte ta honom tillbaka. Allt det är historia nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar