Sova...

Om man ändå fick sova hela tiden. I sömnen glömmer man och slipper allt. I sömnen släcks alla frågor. Släcks allt... "Sova, sova - kanske också drömma." Nej, det spelar ingen roll med drömmarna - ge mig bara sömnen.

Att jobba som lärare

Att stå framför klass är som att stå på scen. Men man inte bara agerar utan har även skrivit manus och regisserat föreställningen och ska framföra den felfritt och på tid - med en felmarginal som räknar in det oförutsedda.

Och det är bara en del av allt det en lärare ska fixa... Inte konstigt vi blir lite trötta.

Smärta

Det här är överjävligt! Hade just anledning konstatera att jag hellre låter dem kapa av mig benet utan bedövning än fortsätter såhär. Men man får väl inte bestämma sånt själv...

Jag tror inte att livet lägger krokben för en, utan allt som sker kan man lära sig något av. Det gör ju inte det hela roligare medan lektionen pågår. Jag vill inte vara med längre - kan man hoppa av?

Vågor

Livet är som havet - vattnet dras upp i en vågtopp och rusar ner i en vågdal. Om och om igen... Vattnet självt är alldeles stilla, men vågorna vandrar förbi och passerar.

Ibland blir man lite sjösjuk av berg-o-dal-banan, men när det hållit på en stund blir man mest trött. Och tom... Intensiva känslor tar på krafterna och när vågorna brutit mot dem tillräckligt länge mjukas de upp i formerna. För en stund - snart är de tillbaka...

Förtröstan

Så här är livet! Ett språng ut i det okända bara för att man har förtröstan och hoppas att det ska gå bra. Ibland kan situationen bara bli bättre...

Jag ska inte ligga lik
Jag ska brinna när jag ska dö
Då äntligen
kan flammorna slå ut
När allt är slut

Robert Broberg

Så var det dags igen...

En pytteliten huggorm - mycket död - levererad till min dörr. Förövarens hårstrån syns inkletade i det söndertuggade huvudet.

Kloka ord

Mod är inte detsamma som frånvaro av rädsla utan styrkan att kunna känna rädsla och ändå kämpa vidare.

Outgrundligt

Ibland vänder livet till sig i konstiga och oväntade riktningar. Man tror att man vet precis hur saker är och ska vara och så visar det sig att man inte har en aning. Det är uppfriskande!

Ja, jag blir dörädd, men det är uppfriskande. Att lära sig nytt och se saker på nya sätt är aldrig fel. Jag har redan skrivit om det där med val och olika livsvägar, så jag tar inte repris på det. Jag kommer säkert i tid till min egen begravning, men frågan är i vilket skick. Grejen är den att man ju ska kunna leva med sig själv tills dess - med sig själv och sina val...

Svårmod

Fy fan, nu vet jag inte om jag vill vara med längre...

Artonde september

Den vindpust som blåser ut ljuset kan få det att flamma upp. Precis så verkar avståndet mellan två älskande: Den tar död på den lilla kärleken, men den får den stora att flamma upp.

Förebilder

Det finns en person som jag oreserverat beundrar och det är Nelson Mandela.

Han satt tjugosju år i fängelse och när han äntligen blev fri, så var han inte bitter. Han sträckte handen till sin fiende i förvissningen att fred och frihet aldrig skulle uppnås om inte människor försökte förstå varandra.

För visst är det så att de människor vi tycker illa om är de vi inte förstår eller har någon kontakt med. Bli vän med någon och den får vara hur udda som helst utan att det stör. Hat mot andra börjar i ditt eget hjärta...

Jag bara kände för att läsa texten till Jockson Brownes "Before the deluge". Här är den:

Some of them were dreamers
And some of them were fools
Who were making plans and thinking of the future
With the energy of the innocent
They were gathering the tools
They would need to make their journey back to nature
While the sand slipped through the opening
And their hands reached for the golden ring
With their hearts they turned to each other’s heart for refuge
In the troubled years that came before the deluge

Some of them new pleasure
And some of them knew pain
And for some of them it was only the moment that mattered
And on the brave and crazy wings of youth
They went flying around in the rain
And their feathers, once so fine, grew torn and tattered
And in the end they traded their tired wings
For the resignation that living brings
And exchanged love’s bright and fragile glow
For the glitter and the rouge
And in the moment they were swept before the deluge

Now let the music keep our spirits high
And let the buildings keep our children dry
Let creation reveal it’s secrets by and by
By and by--
When the light that’s lost within us reaches the sky

Some of them were angry
At the way the earth was abused
By the men who learned how to forge her beauty into power
And they struggled to protect her from them
Only to be confused
By the magnitude of her fury in the final hour
And when the sand was gone and the time arrived
In the naked dawn only a few survived
And in attempts to understand a thing so simple and so huge
Believed that they were meant to live after the deluge

Now let the music keep our spirits high
And let the buildings keep our children dry
Let creation reveal it’s secrets by and by
By and by--
When the light that’s lost within us reaches the sky

Oj, så djärvt...

Det har varit bråda dagar dessa två senaste. Jag har hoppat på något tokigt, som jag ändå tror och hoppas ska bli bra. Jag har börjat jobba extra.

Ja, det är inte så att jag tänker fortsätta med det för alltid, utan det är en period som jag ställer upp på jobbet eftersom det inte finns någon annan. Jag har två extra klasser under två månader - först hade de en lärare, så får de mig i två månader och sedan får de en mer permanent vikarie resten av läsåret.

Det blir ju väldigt hattigt för se stackarna, så för att det ska bli bäst för alla bestämde jag att jag skulle ge dem just det som jag var bäst på. Det blir roligt för mig och förhoppningsvis givande för dem - kanske är det ingen annan som kunde givit dem just detta och då har de ju tjänat något på det hela trots allt.

Fast just idag vid första träffen så var det nog inte den inställningen de hade, utan mer var de upprörda över hur de behandlades och det kan jag förstå. Ingen klandrade dock mig, så jag hoppas vi ska kunna få en bra tid tillsammans. De och jag - och att den kommande vikarien inte ska få svårt att ta vid.

Men vad har jag gett mig in på?!

Märkliga män

Ja, det finns faktiskt ett litet fåtal politiker i min skara av märkliga män. Och Bobby Kennedy tillhör avgjort dem. Jag är inte gammal nog att minnas annat än hans död, men jag vet att jag redan då vände mig till min mamma och frågade: "Varför sköt de honom. Han var ju en av de goda?" Det finns massor av fantastiska citat bevarade och här ger jag er ett av dem:

Få människor kommer att ha förmågan att kröka historien själva, men var och en av oss kan jobba för att ändra en mindre mängd händelser. I den totala mängden så kommer historien över denna generation att skrivas.

Robert F. Kennedy (1925-1968)

Kärlek

Kärlek som ges förutsättningslöst och oreserverat är en sällsynt gåva. Att älska någon precis som den är utan att vilja ändra något - att älska någon inte TROTS, utan PÅ GRUND AV det den är...

Men den kärleken känner jag i mitt hjärta nu. Jag vill ha MER av dig och OFTARE, men jag vill inte ha dig ett dugg annorlunda. Lova mig att du fortsätter vara du!

Sova

För första gången i mitt liv saknar jag att sova ihop... Ja, då menar jag SOVA och inte som någon cover för sex - det är också kul, men inte vad jag syftar på nu. Att bara få sova nära och ihop - det har jag aldrig klarat förr. Krupit till mitt hörn av sängen långt borta och undvikit att röra för att få vara ifred.

I min ungdom läste jag en bok som sa att om ett par sov tillsammans och inte i alla fall på något vis rörde vid varandra så var det ett tecken på att de hade allvarliga problem. Snacka om att mina tidigare förhållanden haft problem då... Fast det visste jag ju redan.

Helghumör...

Ja, som regel ser man ju fram mot helger med förväntan och lättnad. Kan inte säga att denna helg känns så kul. Vet inte varför jag inte längre gillar att vara ensam - sonen ska till far sin och jag har en hel helg bara för mig själv. Och det är inte så kul som det var...

En gång var egentid en så dyrbar gåva att jag verkligen längtade, men nu när jag är mer i balans så är den inte lika nödvändig längre. Kan också ha något att göra med mitt beslut att inte tillbringa resten av mitt liv ensam.

Men det blir till att krama kudde om kvällarna för just denna helg blir jag alldeles ensam. Klart jag fixar det, men jag ser inte fram mot det.

Geijer

Alltså - jag gillar inte Geijer, men ibland gör jag ett undantag...

Ensam jag skrider fram på min bana,
längre och längre sträcker sig vägen;
ack, uti fjärran döljes mitt mål.

Dagen sig sänker.
Nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.

Men jag ej klagar flyende dagen,
ej mig förfärar stundande natten;
ty av den kärlek, som går genom världen,
föll ock en strimma in i min själ.

Carl Sagan

Det finns och har funnits ett antal gubbar (och några gummor) som jag verkligen skulle ha velat få tillfälle att träffa in real life. Carl Sagan är en av dem.

Ju mer jag läser av honom desto mer vill jag läsa. Synd att han är död... Men dess bättre finns en massa fina och fantasieggande citat bevarade och jag öser lite i den skatten. Här kommer ett:

The cosmos is interesting rather than perfect, and everything is not part of some greater plan, nor is all necessarily under control.

Mumbo-jumbo

Kalla det vad man vill... Jag har idag fått en rapport från en man som gjort en "astral reading" på mig. Svårt att veta vad man ska tro, men en del saker gick hem direkt och satte sig i hjärtat. Jag har valt att se det som terapi...

"It is very rare, between the number of requests that I receive, that I have seen an adversity that hounds someone like this. I see you as someone who sometimes gets very anxious, often vulnerable and defenceless when it comes to life's injustices."

Okey - den gick hem... Det är ju en beskrivning av mig... Kanske en standardfras, men skickligt uppbyggt. Nu är jag ju med på båten och villig att lyssna. När han därför fortsätter med:

"...you [are] going into a new phase in your life. This signifies that the changes that you have been waiting for will be realised."

Så är jag såld... Jag VET ju att jag gått in i en ny fas - det känner jag. Så när mannen då försäkrar mig att:

"I see a beautiful future for you. Yes, I see for you a very beautiful future."

så är jag givetvis mer än villig att lyssna... Och det vet han säkert...

Etthundra

Det här är det hundrade inlägget i min blogg. Annars är det inget alls som skiljer denna notis från alla de andra. Samma jag och samma värld jag skriver om...

Jag satt just och läste igenom mina gamla inlägg och funderade på detta senaste halvår, som varit oerhört rikt och omvälvande i mitt liv. Jag tror att mitt tuffande ånglok på allvar pustat ut från stationen nu och med full kraft rusar mot framtiden. Det är bra för "the future after all is where we will spend the rest of our lives"

Men i dramaturgins och kompositionens namn ser jag att jag har en tråd jag måste knyta ihop. En tråd som spunnit med här sedan i maj. En tråd som slutade med samma fråga - skulle jag ta honom tillbaka... När jag frågar mitt hjärta kan jag inte se annat än att det var en av de möjligheter som lämnades kvar på stationen där tåget stod en stund. Jag har lämnat den nu och rör mig igen.

Nej, jag skulle inte ta honom tillbaka. Allt det är historia nu...