Ältar...

Undrar just om jag någonsin kommer att få uppleva något liknande det i våras... Jag väntar mig det inte - tror det ännu mindre.

Jag jämför allt i nuet med hur det var den gången och inget håller måttet. Men sådant är livet och jag väntar mig inget annat. Jag är tacksam för det jag fick - även om det var kort.

Men fortfarande kan jag sakna dig så det värker i hela kroppen. Fortfarande kan jag fantisera och drömma om det som aldrig kommer att hända. Fortfarande gråter jag för det jag förlorat. Ibland... Som just nu.

Jag skulle önskat att det hade gått annorlunda...