Jag har blivit bättre på att leva... Mycket bättre! Kanske att det första halvseklet faktiskt lärt mig något, så att nästa blir rena nöjesturen.
Jag behöver inte längre falla ner i samma hål varje gång jag går nerför gatan. Jag kan gå runt eller välja en annan gata. Och faller jag ändå ner så är det inte hela världen. Jag tror det ligger något i det som Knopfler säger om att det kommer solsken efter regn... Det finns ingen anledning att oroa sig, för efter varje skur reser sig blommorna igen. Och efter varje fall reser jag mig, starkare än någonsin förr. Jäklar, jag tror jag börjar bli bra på det här med att leva. Det har jag aldrig varit förr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar