Idag är det midsommarsolstånd och årets längsta dag. Det är ju traditionellt en dag då man firar. Ja, de flesta anpassar sig ju till de tider som politikerna tycker passar när de permanentplacerade midsommarafton på en fredag, men jag är ju envis och firar den riktiga dagen.
Det brukar väl inte vara något så märkvärdigt firande - en god lunch med sill och potäter och gärna jordgubbar efteråt. Bara familjen. Och så titta på solnedgången på kvällen när guldet sprider sig över viken och lyser upp hela vår sluttning.
Men idag är jag helt ensam. Sonen sover över i stan och jag kom mig inte för med att fira ensam. Det oroar mig lite för snart nog kommer jag ju att vara ensam vid i stort sett alla högtider och alla övriga dagar och jag måste ju för sjutton lära mig underhålla mig själv och inte sitta och tycka synd om mig själv. Jag har alltid varit rädd att bli beroende, men "no man is an island". Och ingen kvinna heller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar