Öl och photoshop

Tänk om man kan fixa till sig själv lika enkelt i verkligheten som man kan göra i photoshop. Har precis suttit här en stund och trollat bort rynkor och valt perfekta vinklar för att visa just det bästa. Lagt på filter och putsat i det oändliga. Det är kul...

Kanske är det lika enkelt att fixa till sig IRL. Det handlar ju om självbild mer än något annat. Om jag väljer att bara se det som är bra och strunta i det skröpliga, så har jag ju vunnit. Tycker JAG att jag är vacker så ÄR jag det. Det finns ingen annan i världen som har möjlighet att avgöra den saken. Beauty is in th eye of the beholder - så enkelt är det.

Det handlar inte om att lura sig själv eller blunda för sanningen - det handlar om att sanningen har många olika ansikten och kan ses från många olika håll...

Negativa val

(http://im-possible.info/english/articles/vis_math_art/index.html)

Det slår mig att de val vi fattar i livet ofta är negativa - vi väljer vad vi INTE vill ska hända eller vad vi INTE vill mista. Väldigt sällan väljer vi vad vi VILL ha just därför att vi vill ha precis det. Det är väl en mänsklig egenskap och jag ska inte hacka på den, men nog vore det intressant att börja göra positiva val.

Man väljer partner som saknar de egenskaper man INTE vill ha eftersom man haft dem på en tidigare älskare. Istället för att tänka efter vad det egentligen är man vill ha och behöver.

Vi väljer vägar i livet för att INTE råka ut för det eller detta - istället för att göra vägval som leder oss till den destination vi längtar efter att få komma till. Vi kör utan karta och kompass - eller gps - och gör hela tiden val för att undvika faror och hot.

Kanske skulle vi istället välja att gå rakt igenom faran för att nå det hägrande målet. Kanske skulle vi möta hotet och se efter om svärdet ännu biter. Kanske skulle vi vara helhjärtade och sanna och ta ut riktningen direkt mot det vi vill ha - och kämpa oss dit.

Kanske är vi rädda i onödan... Jag menar - vad är det värsta som kan hända? Finns inte alla spöken inne i våra egna huvuden? Tänk utanför ramen! "There is no spoon"...

Roxette

It must have been love, but it's over now
It was all that I wanted, now I'm living without
It must have been love, but it's over now
It's where the water flows, it's where the wind blows

Beständighet

Finns det något sådant som beständighet? Det enda eviga i världen är förändring - kan man då hoppas att något ska var beständigt?

Kan man leva utan konstanter i livet? Kan man våga stiga ur sängen och möta världen om man inte har en aning om hur den kommer att se ut. Vilka kommer att finnas där för att dela din vardag? Vad kommer dagen att förvåna dig med eller förskräcka dig med? Vad kommer du att få och vad kommer du att förlora?

Nej, beständighet kanske är ett väl högt mål, men nog vore det en trygghet i sig att kunna känna förtröstan. Nog vore det skönt om man visste att det fanns fixstjärnor och ledljus som kunde visa vägen hem. Det skulle kännas tryggt...

It is hard...

...not to feel deflated, when even your best isn't good enough.

David Attenborough, Life of birds

Nää...

Jag vill inte kompromissa! Jag vill ha allt eller inget. Om jag inte kan få det jag vill ha, så får det vara. Det gäller bara att vänja sig vid tanken...

Sorry about this...

Kärleken är tålig och mild.
Den avundas inte, söker inte sitt, hyser inte agg.
Den fördrager allt, tror allt, hoppas allt, uthärdar allt.
Kärleken förgår aldrig.

Paulus

Förslag mottages tacksamt

Hur blåser man ut dysterhet och besvikelse? Hur kan man sluta plåga sig med det man inte längre har? Finns det något sätt att fördriva en gammal kärlek annat än en ny? Och vågar man verkligen det... Igen... Så snart... Med hjärtat så trasigt...

Bortstötning

Min kropp bestämde sig för att stöta bort spiralen - den identifierade den som främmande föremål som skulle väck.

Ja, det var den ju också... Främmande föremål alltså. Men jag blödde som en gris och förstod inte varför. Nu har barnmorskan plockat bort den och jag slipper krystvärkar och blodstörtning.

Det känns som om det vore ytterligare en bit av honom jag plockat undan. Att jag behövde spiral berodde ju på honom och nu blev den överflödig. Kroppen stötte bort den precis som själen försöker stöta bort smärtan. Hittills har min kropp lyckats bättre än min själ...

Fönster mot natten

Jag har suttit här i kväll efter kväll och skrivit - som ett rop i natten. Ett rop på hjälp eller bara ett ångesttjut... Mina ord studsade stumt tillbaka mot det tätnande mörkret och gav inget eko.

Men jag fick klart för mig att det fanns lyssnande öron där ute och att någon faktiskt läste det jag skrev. Det hade jag ingen aning om. Det var som om fönstret mot natten slets upp och alla ljud och dofter rusade in i mitt rum.

Om någon läser... Om någon tar emot mina ord... Om mina ord ger något tillbaka till en annan, som kan finna några korn i mina tankar - då är det ju värt det. Kanske blir lidandet bakom orden också värt det då...

En som man älskar...

...visar man respekt. Man handlar inte avsiktligt för att skada en man älskar. Mot en människa man älskar gör man det som är rätt och riktigt att göra, även om det gör ont. Även om man hatar att göra det och lider av det.

Det gäller även om det "bara" är en människa man HAR älskat...

Respekt? Schysst bemötande? Lidande?

Skulle jag ta dig tillbaka? Med en gång!

Quick fix?

Såg en firmabil från företaget han jobbar på. Vid ICA-butiken när jag skulle handla. Stod i kön och såg honom framför mig, som om han av någon osannolik möjlighet skulle åkt med idag - för att träffa mig. Såg honom komma in genom dörrarna...

Finns det ingen medicin eller quick fix för att slippa känna såhär? Kan man gå genom livet och slippa saknad? Kan man slippa längta efter det man inte kan få?

Nej, givetvis inte...

Telefonsvararen

Jag har tänkt på det där... Jag fick alltså göra slut med en telefonsvarare igår eftersom närmare kontakt förvägrades mig. Men det är egentligen ganska logiskt - det är ju med telefonsvararen jag haft en relation den sista veckan så det är ju med den jag får avsluta. Det här var inget kul alls...

Punkten...

Jag har aldrig förr gjort slut med någon i hela mitt liv. Kanske var det den lärdom jag hade att dra av detta...

Göra slut och göra slut förresten - jag hade god draghjälp. När man blivit demonstrativt ihjältigen i en veckas tid så finns det bara en väg att gå. Jag orkade inte leva med smärtan längre, utan var tvungen att skära ut den bit av mig själv som värkte.

Hur blev det så? Jag vet inte... Jag vet inte hur det gick till att jag blev så jävla kär och jag vet inte hur eller varför det tog slut. Jag vet att hans rosa moln av sockervadd försvann och mina blev kvar - vi gick i otakt. Försökte komma i takt, men kom inte fram.

Tigande iskyla är inget skönt sätt att lösa upp en relation - om det nu finns några sköna sätt. Man behöver sätta punkt och avsluta - båda behöver punkten. Avslutar man inte kan man ju inte gå vidare eller börja nytt, bara mala kvar i besvikelsen och saknaden.

Jag älskar honom och jag kommer att sakna honom. Det är så det är att vara levande - och leva vill jag ända tills jag dör. Meningen är avslutad och punkten satt. Nu börjar nästa mening. Tillsammans blir de berättelsen om mitt liv...

Du gör mig illa!

Jag har inte förtjänat det här... Tig inte ihjäl mig - tala till mig! Vad det än är du har på hjärtat. Det är bättre att säga vad man menar och mena vad man säger.

Det var lugnare på avbytarbänken i skuggan under träden. Om man inget har så kan man inget förlora. Men ljuvligt, ljuvligt att få leva igen. Ljuvligt att få känna, andas, leva...

Du gör mig illa!

Grönska

Nu är björkarna allt helt tydligt gröna. Det har börjat...