Haleluja!

Ännu en vinterstorm utriden och vi blev INTE av med strömmen. Här på landet ser man det som en ynnest att klara sig så bra och med tanke på att strömavbrott gärna varar länge så sparar det mycket tid och arbete när allt får bli vid det vanliga.

Bland annat måste man ju elda oavbrutet när man inte har någon ström för att behålla något slags inomhustemperatur i huset. Sitter man troget och eldar hela natten, så håller skorstensstocken värmen under dagen när man är på jobbet, så det fortfarande känns varmt när man kommer in utifrån. Sedan är det bara att sätta sig och elda igen... Det som helt bortfaller då är SÖMN. Så natten före stormen bestämde jag mig för att sova till varje pris, så jag hade lite att ta av om det blev som jag befarade.

Och sov gjorde jag. Trots en ordentlig nästäppa, som fick mig att känna mig som en fisk på torra land... Sov gjorde jag och redo var jag, men strömmen stannade kvar. Jag tror inte ens den blinkade. Heder åt linjemontörerna som fixat våra skraltiga ledningar härom året, så vi numera får behålla ljus och värme även när polarnattens alla furier ylar om knutarna.

Idag är det lugnt ute och ljust och varmt inne. Min nästäppa är åtskilligt mindre täppt och det känns som en välsignelse i dubbel bemärkelse. Inget är som att ha tillfrisknat ifrån sjukdom - det skulle i så fall vara att ha sluppit sitt ensam i det kalla strömavbrottsmörkret...