Ja, nu har även jag sett den filmen, cirka ett år efter alla andra. Och på sätt och vis hade jag rätt - det var inga nyheter som jag inte hört förr, men jäklar vilken lysande presentation av dessa kalla och bistra fakta.
Al Gore verkade alltid vara en sådan trist torrboll medan han syntes i politiken, men han har verkligen lärt sig sitt hantverk - propaganda... Och han lyckades framstå som humoristisk, påläst, trevlig och allt igenom värd att tas på allvar. Vilken retoriker han är den mannen! Enligt textboken utvecklar han sin presentation, med alla steg omsorgsfullt utförda. Han etablerar sig som just den där trevlige mannen som vi har all anledning att lyssna på och bygger upp vår känsla av att han verkligen vet vad han talar om. Han hänvisar till auktoriteter och oomkullrunkeliga fakta, testade under många år och med största noggrannhet. Han bemöter de motargument som brukar uppkomma och han driver sin tes genom hela filmen med värme, medkänsla och genuin omsorg.
Hatten av för Al Gore! Jag var glad när han fick fredspriset, men jag är ännu gladare för det nu, när jag sett hur han jobbar. Det är människor som han som vi behöver om den här jorden ska överleva. Och på slutet ger han oss också en stor gåva - han ger oss ett eget val... Vi kan alla välja att låta detta fortgå till vår egen och många andras undergång eller vi kan kliva fram och "make a difference". Han ger oss enkla medel att börja med så vi inte ska känna att det är en himmelshög mur att klättra över - sådant kan få en att tappa modet. När jag skrev min avhandling på åttiotalet och studerade miljörörelsens texter så var det just detta jag kom fram till att de borde göra - inte bara skrämma skiten ur folk, utan också ge dem framkomliga vägar att gå istället för återvändsgränderna. Al Gore gör precis just det - vilken man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar