Vilken halsbrytande risktagning att bli involverad igen. Varför gör man det? Är det värt det? Ja, jag vet - det är det...
Men hur kan det gå så fort från det man träffar någon till han blir så viktig att man längtar varje stund. Hur kan det bli att man går med på att låta en annan få sådan makt över sig att det han gör och säger (och det han INTE gör och INTE säger) blir så himla betydelsefullt?
Det irriterar mig att jag skulle vilja lägga ner allt annat jag sysslar med och bara vara med honom. Försöker kämpa emot lite, men samtidigt är det ljuvligt att ge vika och bara flyta med känslan.
På hur kort tid kan man börja älska någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar