Oxveckorna

Det är så de kallas - dessa veckor efter jul och före våren. Ett oxgöra att ta sig igenom dem...

I år tyckte jag det gick så lätt och januari svepte förbi som ett huj - trodde det skulle bli vår innan jag märkte det. Men idag körde jag fast i mental letargi. Helt dränerad på min energi - känns faktiskt som om jag blivit bestulen. Skulle önska mig lite nedförsbacke och inte detta eviga kämpande i oxveckornas uppförsbacke.

Men det är som de säger: en sjöman ber inte om medvind - han lär sig segla. Jag fortsätter traggla i mina uppförsbackar, men ibland känns det som om det liksom inte vore någon mening med att nå backkrönet - det enda som väntar är ju en ny uppförsbacke.

Styrka kommer inte från att vinna. Din kamp utvecklar din styrka. När du går igenom svårigheter och beslutar att inte inte ge upp, det är styrka.

Arnold Schwarzenegger (1947-)

Sol - takdropp

Idag tror jag på vår!

Fler kockar...

...gör enastående soppa...

Vårkänslor

Imorgon är det fem veckor sedan vintersolståndet och dagen har blivit en och en halv timme längre. Inte illa alls!

Snart är januari slut och jag kan nog inte minnas en januarimånad som passerat så smärtfritt, men det kanske är för den mildring av vädret som skett sedan månaden innan - nu är det ju gott att leva. Jag längtar bara efter lite barmark att sätta fötterna på för jag skulle verkligen vilja komma igång och springa - alla julkilona bara skriker av längtan att få fly sin kos.

Tänk! Snösmältning, takdropp... De första krokusarna och det första gröna gräset. Tänk att vi varje år får denna gåva om och om igen.

Vådligt vackert

Igår var jag på en vådlig sextonmilafärd, som visade sig bli en riktig skönhetsupplevelse.

Jag rullade iväg mitt i natten för att hämta hem sonen från en fest och gäspande beredde jag mig på att till varje pris hålla mig vaken. Inte anade jag hur lätt det skulle bli. Jag var nästan ensam på vägen och månen lyste klart - nästan störande. Här och där i sänkor och runt hus tätnade dimman och uppifrån kullarna kunde man se ut över dimbankarna som lystes upp av månen.

Man såg långt över de vintervita vidderna när månen sken och de mjukluddiga dimmorna var inte bara vackra utan rent magiska. Inne i stan tätnade det på till ren tjocka och man såg knappt några meter trots gatljus. Det var inte lika vackert, men ovanligt och spännande.

Jag somnade inte. Det var faktiskt en allt igenom trevlig tur.

Fondvägg i tv-rummet

Ja, nu är den nästan klar. Jag blev riktigt nöjd.

The threefold godess

Maiden, mother, crone - flicka, mor, kärring (häxa)

Föreställningen om det kvinnliga väsendet indelat i tre åldrar rimmar med hur jag själv levt mitt liv. Först är man ung och slipper ansvar och plikter. Så blir man mor med allt vad det innebär och det slutar man ju egentligen aldrig vara. Men man slutar kunna bli det på nytt... Och då blir man kärring.

"Crone" på engelska gränsar till vårt ord "häxa" och i dessutom används beteckningen "death crone" parallellt. Vad blir det på svenska - dödsängel? Inte nödvändigtvis en som tar livet av folk, men kanske en som tar hand om dem som ska dö eller en som själv gör sig redo för den sista färden. Det är i alla fall ett tillstånd som består fram till döden.

Jag har varit flicka och mor och nu blir jag kärring. Det känns inte farligt eller underligt, utan spännande. Jag har levt de andra åldrarna i treenigheten och nu ska jag fullborda cirkeln. När det är klart har ett människoliv utspelat sig.

Perhaps love...

Satt just och funderade på den saken - vad är kärlek egentligen. Bara genom att undersöka hur jag själv fungerar öppnar sig vägar till olika svar.

Det är knepigt det där med vad man vill ha och vad man kan få - ibland blir jag lite rädd att jag bara vill ha det jag inte kan få. Att det är de som undflyr mig som väcker mitt intresse. Att jag inte vill ha det jag kan få. Kanske är det bara så att jag analyserar för mycket...

När min senaste relation krackelerade och föll i stycken stod det i alla fall klart att detta var en person som jag mådde bäst av att INTE ha i mitt liv. Det har jag inget problem med - problemet ligger i den stora saknaden efter den person jag TRODDE han var. Den mannen tror jag att jag kommer att sakna i resten av mitt liv, för det var som om jag för första gången förstod vad jag verkligen ville ha.

Men ser man det med andra ögon är ju det en god sak. Hur många går inte genom livet utan att ha en susning om vad de saknar. Jag har i alla fall sett en hägring.

Musikvideo

Jag vet egentligen inte varför jag tycker den här är så bra. Ja, att låten är bra är en sak, men jag gillar filmen. Den får mig att vilja flyga...

Idag är det fyra veckor

Fyra veckor sedan ljuset vände och färden går mot midsommar och sol och värme.

Och minsann - nu är dagen en timme längre redan och visst märks det både mornar och kvällar. Och snart kommer de där veckorna i februari när solen plötsligt når ner till min trädgård igen i min norrsluttning. Då är det värsta över...

Takdropp

Mildvädret har dragit in igen och det töar så det porlar och forsar. En del forsar in i mitt kök och annat forsar fritt över takkanterna utomhus och blöter ner hela ytterväggen. Mycket forsar över isarna på vägen och sjöisen har fått en vattenspegel igen. Lavinerna har gått ner från taket hela natten. Idag var det fem plus, blåste och solen lyste. Det är vårkänsla i intensivformat.

Varför är det så att töväder mitt i vintern kan smälta av snö och is så fenomenalt fort, medan den riktiga våren, när den kommer, tar mycket längre tid på sig? Snart vänder vinden igen och kylan kopplar greppet, men just idag känns det att det finns en vår på andra sidan vintern...

Soldyrkare

En obotlig optimist som jag är, så följer jag tacksamt ljusets framfart.

Nu har dagen blivit 48 minuter längre sedan vintersolståndet. När det är som mörkast kommer solen aldrig högre än 7,6° över horisonten - nu har den orkat upp till 9,7°. Som mest klättrar den 54,5° och dit är det ju en bit... Men det är på väg och denna tid på året får man glädja sig åt de små framstegen.

Lögner

När någon ljugit för en upptäcker man att det ofta är med lögner som med en lök. De har lager på lager på lager...

Den första lögnen känns som ett svek och man blir ledsen, besviken och arg. De följande lögnerna svider de med, men man blir inte förvånad. När man ser på det med den senare vetskapen förstår man hur en del personer "mulat in sig i ett hörn" och det förklarar en del av de obegripliga saker de gjorde. De handlade förstås efter sina egna förutsättningar - de förutsättningar de själva skapat.

Det är logiskt, men det gör en ju inte gladare. Lögner är svårbemästrade och snåriga - det är därför jag försöker hålla mig från dem...

Måndag den tionde januari, 2011

Nu har vi tjänat en halvtimme! Ljuset kommer...

Karlfeldt

Idag känns det som om det vore dags för denna:

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.

Ljuset växer

Kolla! Dagen blir längre och längre...

Besök

Härom dagen hade jag varit ute med hundarna som vanligt och gick ut i rastgården för dagens "mockning" där. Inget ovanligt med det - jag gick runt med min hink och min spade som jag brukar.

Bäst jag satt där dök en grå hund upp och tryckte huvudet under armen på mig och buffade lite med nosen. Utan att tänka mer på det klappade jag på henne och sa något vänligt och motade så undan henne från det jag gjorde.

Inget konstigt med det. Valpen brukar inte komma ut nu på vintern, men jag tänkte husse hade svurit för mycket över sitt nya spel så hon kände det var säkrare med mig. Det var inte förrän efteråt som jag började fundera på hur alldeles ljudlöst hon kommit och hur alldeles spårlöst hon försvann. Valpen är inte känd för att vara diskret eller tystlåten och rör sig absolut inte omärkligt genom någon lokal - ute eller inne.

Kärleken är en underlig sak - den sträcker sig bortom tid och rum. Så nu undrar jag om det var min änglahund som var på besök...

Välkommen 2011

Nytt år - nya möjligheter!