
Vid härdens eld jag tänker på
att världen är så grann
på fjärilar och blommor små
i somrar som försvann
På gula löv och spindelväv
i höstar år från år
med morgondimma silversträv
och vinden i mitt hår
Vid härdens eld min tanke går
till hur sig världen ter
när vinter ej mer följs av vår
en vår mitt öga ser
Ty ännu finns i världen rund
så mycket vackert kvar
och varje vår och varje lund
sin egen grönska har
Vid härdens eld jag tänker på
det folk som levde förr
och dem som i en värld skall gå
som stängt för mig sin dörr
Men medan så jag tänker på
den tid som fanns förut
jag lyssnar efter fötter små
och röster vid min knut
J.J.R. Tolkien (i Ohlmarks översättning)
att världen är så grann
på fjärilar och blommor små
i somrar som försvann
På gula löv och spindelväv
i höstar år från år
med morgondimma silversträv
och vinden i mitt hår
Vid härdens eld min tanke går
till hur sig världen ter
när vinter ej mer följs av vår
en vår mitt öga ser
Ty ännu finns i världen rund
så mycket vackert kvar
och varje vår och varje lund
sin egen grönska har
Vid härdens eld jag tänker på
det folk som levde förr
och dem som i en värld skall gå
som stängt för mig sin dörr
Men medan så jag tänker på
den tid som fanns förut
jag lyssnar efter fötter små
och röster vid min knut
J.J.R. Tolkien (i Ohlmarks översättning)
